denisaamin

Farväl 2010!

När jag tänker tillbaka på det gångna året, tänker jag både glada och ledsna tankar. Jag var med om väldigt mycket det året, lärde känna nya människor men förlorade även en del vänner.

År 2010 gjorde jag också många val, vissa viktigare än andra. Ett stort val jag gjorde då var att välja gymnasieskola. Till en början var jag väldigt osäker på var jag ville gå och vad jag ville göra. Jag var säker på att jag ville fortsätta gå i skolan, men jag hade ingen aning om var. I och med att jag inte vet vad jag vill arbeta med när jag blir äldre, ville jag då inte välja ett program som var särskilt inriktat på något. Därför valde jag samhällslinjen eftersom den är så bred. Hur det kommer sig att jag valde just Malmö Borgarskola minns jag inte riktigt. Dock kan jag säga att jag är väldigt nöjd med mitt val.

Stora delar av året innehöll såklart mycket sport, speciellt fotboll. 2010 var ett framgångsrikt år för mitt lag. Så när jag tänker på alla träningar och matcher jag medverkat i under året, tänker jag först och främst på all glädje som vi delade på planen tillsammans, även om jag under en lång tid var skadad..

År 2010 spelade jag i division 4 med laget Backarnas FF. Säsongen började bra. Vi vann våra två första matcher och allt flöt på. I tredje matchen var det dags att möta Kvarnby- våra rivaler.

Jag minns att jag var ganska nervös inför matchen, lite ovanligt i och med att jag inte brukar vara nervös inför matcher. Antagligen var det just för att det var, och är, våra rivaler.

Det var en regnig dag, gräset var blött och jorden under geggig. Så när man slog till bollen stack den iväg fortare än katten. Det var inte heller lätt att springa på grund av underlaget, så man kan väl säga att matchen spelades under ganska svåra omständigheter.

Anledningen till varför jag tar upp just den här matchen är för att jag blev skadad. Jag blev skadad i mitt högra lårs baksida.

Det som hände var att när jag hade bollen, kom en motståndare och pressade mig. Jag hade ingen att passa bollen till så jag dribblade av henne, kom förbi men fick bollen för långt ifrån fötterna. Då ser jag en annan motståndare springa mot bollen, jag insåg att jag aldrig nånsin skulle hinna springa före, så jag sträckte mig efter bollen och passade då den till min medspelare.

Jag skulle inte ha gjort så om jag hade vetat vad som skulle hända kort därefter. Jorden var lös och därför fastnade inte dubbarna i marken utan jag gled vidare med benet tills det knakade.

Denna ”lilla” rörelse som jag gjorde, orsakade mig otroligt mycket skada. På grund av att underlaget var så mjukt, var jag skadad resten av vårsäsongen.

På hösten kunde jag börja spela igen. Dock inte utan känningar i baklåret. Men jag var glad ändå. Höstsäsongen började också väldigt bra. Till och med bättre än i våras. Vi vann alla matcher utom en den hösten, den spelade vi oavgjord. Detta gjorde alltså att vi blev seriesegrare 2010.

Jag minns att min tränare sa att han aldrig nånsin hade gått upp en division under sin tid som spelare, och han har spelat väldigt länge. Han sa detta innan den avgörande matchen. Så gissa om han blev glad! Vi spelare var självklart lika glada som han.

Känslan att vinna en serie, och gå upp en division- är fantastisk.

I Skåne var det inte bara vi som hade framgång inom fotbollen. Utan MFF och Ldb blev också seriesegrare. De ligger däremot i den högsta ”divisionen”- allsvenskan.

Ett tag innan jag skadade mig i våras, skadades folk på andra sidan jorden också. Dock blev de inte skadade av en fotbollsskada, men utan av en naturkatastrof. Jag menar jordbävningen i Haiti. Sorgligt nog blev folket där inte bara skadade, utan många människor blev även dödsoffer. Cirka 200 000 dog, medan 300 000 skadades.

Jag klagar över mjukt underlag, när tusentals människor en kort tid tidigare miste i princip allt, också på grund av marken. Det går inte att jämföra hur hemskt det som hände i Haiti är, jämfört med det som hände mig. Vad förlorade jag? En halv fotbollssäsong.
Men samtidigt är det när det händer en själv nånting som man reagerar starkast.

 det var min underbartvackra text som jag skreeeeeeeeev nu en fredagkväll,
nu ska jag kolla beckisen
sovgott!